"Min" Myra

Jag som aldrig varit nån hundmänniska måste erkänna att jag börjar på att förstå tjusningen med hund...

Jag älskar ju katter, dom är mysiga, lugna, goa och det är otroligt hemtrevligt med katt.

Men aldrig visar dom sån sann glädje av att se mig flera gånger/dag som lilla Myra gör, man får såå mycket kärlek!!

Idag då hon kom hem så visste hon inte till sig av glädje då hon kom in, det var nästan som att hon ville krypa innanför skinnet på mig.

Nu ligger hon på sin plats i hallen vid elementet där hon har koll på det mesta och det är som mysigt att ha henne där...

Om Bjarne någonsin kommer att få tillbaka denna hund mer än på "sina" helger vill jag ha osagt, jag tycker väldigt mycket om Myra, delad vårdnad tycker jag vi kan fortsätta med!!

Hon med sin älskade Nasse som förövrigt inte har någon stoppning kvar och saknar både nos, ett öra och en arm.

Ville inte riktigt lämna ifrån sig Nasse för fotografering... Nasse är hennes!!

Och efter att min arbetskollega berättat om vad hennes hund hade berättat för en "som pratade med hundar" så ska hon få ha sin trasiga Nasse ifred...