Aldrig är man då riktigt nöjd!!

Ikväll var det då dags för stallet igen... Förra måndagen ville hon inte för hon hade så ont i halsen (jag protesterade inte) men idag skulle hon rida. Till min stora glädje hade hon lill-Birk, (den lataste och lugnaste hästen på stallet skulle jag tro) han är väl den enda hästen där som jag inte är rädd för!! fast då det blev dags att kliva upp på hästen så började Tilde gråta, hon ville inte. Det krävdes en hel del övertalan och slutligen hoppade hon upp fast dom få runder hon red så såg det inte ut som hon ville och efter en stund bad hon om att få kliva av. Jag tänker inte tvinga henne att rida så vi tog ut hästen och Emily var snäll och hjälpte oss med att ta av sadel och krafs och så åkte vi hem. På vägen hem säger hon att hon inte längre vill fortsätta att rida. Det borde jag vara glad för eftersom jag gruvar mig varje måndag för detta stall men tyvärr så känns det inte så bra... Jag är rädd för att det är mitt fel... Kanske är det så att min inställning har smittat av sig på henne och det vill jag ju inte!! Vi har pratat och hon säger att det inte är så men jag undrar... Jag har förklarat att även om jag tycker det är läskigt så betyder det inte att jag vill att hon ska sluta. Jag vill att hon ska hålla på med det hon vill och då spelar det ingen roll vad jag känner, jag kommer ändå att vara där och hjälpa till med det jag kan. Det kommer ju en tid då hon fixar det där utan min hjälp och jag kan sitta på läktaren under hennes ridlektioner och spela orädd :) Hon har lovat att känna efter och det hoppas jag verkligen att hon gör...