Livrädd igen...

Jaha idag var det Tildes tur att skrämma mamma... Till min stora skräck skulle Tilde rida Stor Birk ikväll och det är mycke häst vill jag lova!! Han är tok hög, helt onödigt stor!! Jag talade om för Tilde meddetsamma att in till honom går jag INTE men då kom Emily som en räddande ängel och hjälpte Tilde. Fanny kom sedan och erbjöd sin hjälp så jag kunde bara stå och titta på min duktiga tjej för duktig det var hon verkligen!! Det såg så fantastiskt bra ut och hon travade helt själv med honom och ridledaren sa också att dom såg så bra ut tillsammans men så hände något... Birk började stegra och Tilde lyckades hålla sig kvar ett tag men i samma ögonblick som hon for av började jag springa och hann tänka alla hemska tankar som man bara kan. I och med att hon landade på rygg så blev jag så jävla rädd!! Men så skrek Tilde och då blev jag lugnare... tysta barn är värre än skrikande! Ridledaren var snabb med att ringa efter ambulans och stackars Malou som knappt hann se vad som hände blev jätterädd. Efter en stund blev Tilde lugnare och när ambulanspersonalen kom så kunde hon resa sig och gå till ambulansen. Tilde sa till ambulanspersonalen att det var helt okey att slakta och äta upp hästen men jag tror inte riktigt att hon menade det.. Läkaren undersökte henne och sa att det är bättre att landa som hon gjorde för det är mest mjukdelarna som tar stryk då så hon kommer att bli väldigt mör i ryggen men det är bara att knapra alvedon och ligga minst en dag iaf. Jag skulle hålla koll så det inte kom blod när hon kissar men han trodde att det inte var nån fara... SKÖNT!!! Så då blir man hemma imorgon... Jag ska fara och städa på morgonen men sen åker jag hem till lill-gumman. Vad har Tilde att säga om kvällens händelse då? Jo trots hemska ryggsmärtor så tittade hon på mig och sa: -"Mamma jag vill ändå fortsätta och rida!!" Så det är bara för den här mamman att bita ihop och fortsätta ha hjärtat i halsgropen... FAST det spelar nog ingen roll vad dom än håller på med så kommer man nog ändå få vara rädd. I och med att man skaffat barn så är det en konstant oro att någonting hemskt ska hända dom...