Lååångt inlägg

9/11 Vaknade av flickornas fnitter och kliver upp för att göra frukost och möts av en väldigt blek Malou. Hon klagar över nacken och har 39,2 i temp. Typisk nackspärr förklarar jag. Gjorde frukost åt flickorna, Malou låg kvar i min säng, och skjutsade hem dom och hämtade Tilde i Meselefors. När jag kom hem så hade Malous temp gått ner lite grann av alvedonen och hon beslutade sig för att sova en stund. Perfekt tyckte jag för då kan jag göra klar smörgåstårtan och Ricekrispiestårtan under tiden så allt är klart när mamma och syskonen kommer för att fira henne kl.17.00. När det var klart gick jag för att titta till Malou hon var väldigt varm igen och hade så ont i nacken så hon kunde inte ta sig upp utan hjälp. Fick en olustig känsla i kroppen om att nått inte var som det skulle... Jag vet att jag har läst eller hört nått om feber och nackonta men vad? Ringer Sjukvårdsrådgivning vilket jag btw tycker det är det bästa som hänt då det gäller att få hjälp inom sjukvården, jag ringer aldrig vilhelmina akuten numera om jag misstänker nått... Hon säger några rörelser som Malou ska prova att göra men när hon inte klarar av det så ber hon mig vänta en stund i telefonen... Efter en kort stund kommer hon tillbaka och förklarar att hon kontaktat Vilhelmina sjukstuga och talat om att vad dom ska göra då vi kommer och att det kan röra sig om en hjärnhinneinflammation!! Jag vet inte vad ni tänker då ni hör det ordet men för mig blev det nattsvart Jag sprang upp till grannen och bad henne ringa min mamma, hon måste komma hit och vara med Tilde!! Väl på sjukstugan gick allt så snabbt och jag minns knappt vad som hände... dom tog en massa prover och förklarade att ambulanshelikoptern var redan kontaktad och att vi skulle till Umeå. Nu blev det ingen helikopter för det var sån dimma så vi åkte ambulans istället. Tårarna brände men jag bet mig i tungan för att inte visa nått för Malou. Herrejävlar så rädd jag var och så nervös över att jag skulle bryta ihop. Väl framme fick vi mycket förklarat för oss och jag och Malou fick en stund för oss själva så vi kunde prata ut om vad som händer och jag fick en chans att förklara min och alla andras oro. Malou tittade på mig och sa: -Det är okej mamma du får gråta nu På kvällen skulle det tas ett ryggmärgsprov och då fixade jag inte att vara stark längre... 3 gånger körde dom in nålen i ryggen på henne och Malou nöp mig i handen och grät så hon skakade och jag ville bara att dom skulle sluta!! Då tittade jag på Malou och sa: -Nu kan inte mamma hålla sig längre nu måste jag få gråta Så vi grät tillsammans och jag gråter nu när jag skriver... Eftersom provtagningen misslyckades beslutade dom sig för sluta och istället söva Malou morgonen därpå och ta ett nytt prov. Hela natten sprang det sköterskor in på vårat rum och gav mediciner, tog temp osv. En del mindre trevliga och det var mer än vad jag fixade den natten så då röt jag ifrån som värsta björnmamman att hon skulle låta henne vara!! 10/11 Malou födelsedag... För tio år sedan låg jag på Lycksele lasarett vettskrämd att hon skulle dö ifrån mig då hjärtljuden försvann och det blev akut kejsarsnitt. Nu tio år senare ligger jag på Umeå lasarett lika jävla rädd... Crp-värdet var ännu högre imorse men hon ser piggare ut... En sköterska kommer in och sjunger för henne och överlämnar en liten mjukiskanin. Efter att läkarna gått ronden beslutar jag mig för att be Carina skjutsa mig till Ica-Maxi för att inhandla det allra nödvändigaste och någon liten present till Malou. Carina hade tänkt lite längre än jag och packat ihop en påse med t-shirt och lite annat smått och gott, gulliga dig! Det var den absolut snabbaste handling som jag någonsin varit med om men vi lyckades ändå bra med att få ihop det vi kunde tänkas behöva. Tack snälla Carina för att du tog dig tid... Tillbaka till sjukstugan och dags för Malou att sövas, jag gick ut när hon somnat, orkar inte se dom sticka henne igen... Sen vid uppvaknandet fick vi våra första riktiga skratt på två dygn. Malou var jäkligt "lullig" och både sa och gjorde många roliga saker... På kvällen blev det dock skrattat bra mycket mindre då hon fick en helvetisk värk i ryggen pga ryggmärgsprovtagningen hon vred sig av smärta och svetten rann och jag kände mig... oerhört maktlös... Malous 10års dag avslutas på samma sätt som vi började hennes första dag för tio år sedan nämligen att jag gungar henne i famnen och sjunger... 11/11 Jaaa vad doktorer säger och vad det EGENTLIGEN säger är rena grekiskan i mina öron... jag fattar nada och har beslutat mig för att ex.svärmor ska får ringa upp denna läkare och ta reda på fakta. För är det nått hon kan så är det detta!! Hittade till Lekterapin idag... Malou får ju inte gå dit då men en jättegullig kvinna som jobbade där sa att jag skulle komma dit och hämta lite pyssel åt henne och det var precis vad Malou behövde just då... Och under tiden som hon jobbade som mest bad jag om att få låna en handduk och ta mig en dusch och det var så himmelskt skönt!! och längst ner i "Carinapåsen" låg en liten burk med ansiktskräm... Det går inte med ord beskriva vilken lycka det var!! Kan låta löjligt då allt runt omkring var så kaotiskt men det kanske var just därför det var så skönt att få komma ifrån en stund, duscha, smörja in sig och känna sig lite fräschare och inte längre behöva lukta på sin egen svettlukt... Malou orkade väl inte pyssla så länge åt gången men det lilla hon orkade gjorde dagen mycket kortare men kvällen slutade på nästan samma sätt som igår... i ryggsmärtor.... Sen vad är det för idiot som gjort Lasarettet tobaksfritt??!!! Okey att man måste gå några hundra meter bort från ingången för att röka men sluta för faan inte med att sälja cigg på kiosken!!! 12/11 Vi får åka hem??!! Men men men?? Det är med blandade känslor jag sätter mig i taxin med Malou och åker hem... Visst vill jag hem... jag saknar Tilde nått fruktansvärt men Vad var det som hände? Är hon frisk? Vad händer nu då? Malou sov nästan hela vägen till Vilhelmina och när vi kommer hem så har Lillasyster och Erik städat och tänt ljus i hela lägenheten och satt upp ballonger gjort tårtor osv. Dom gav Malou det välkomnande som hon nog innerst inne ville ha... TACK SANDRA & ERIK!!

Tack även till alla ni som ringt, sms:at, erbjudit mig hjälp osv. Det värmer något så oerhört!! Puss & Kram på er alla!!