Lördagens äventyr

Vid 11.00 begav vi oss mot Saxnäs julmarknad, spända av förväntan.
Men eftersom vi visste att utbudet av lunch inte var det största på marknaden så tog vi först en lunchpaus uppe på Stalonberget och njöt av utsikten.

Carina fixade lunchen och jag var nöjd över att slippa frysa om fingrarna,
Strandkullens Britta har ju varit snäll och lagat mina favoritvantar :)

Sedan fortsatt vi resan mot Saxnäs!!

Malou lämnade oss i samma veva som vi anlände i Saxnäs men Tilde följde med oss ett tag.

Den julstämning som vi fick förra året infann sig inte riktigt i år men då det inte finns en gnutta snö på marken så kanske det inte är så konstigt.

Vi var dock nöjda över att vi fick SE snö.

Då vi kom till Fjällgården och hittade åt den där besten till häst som det var en evig väntan på förra året så lämnade även Tilde oss.
Jag och Carina tog en kaffe och munk inne på Fjällgården, jag njöt av mitt kaffe ända tills dom kom in med en bricka Irish coffee till bordet bredvid, då ville jag inte längre ha mitt kaffe... jag ville avnjuta Irish coffe eller kanske en Gluhwein men men man kan inte alltid få det man vill ha.


Efter kaffet åkte vi och hälsade på Ewa, robert, Peter, Ilma, Wilmer, Sarah, Daniel samt papps och farmor till Ewa och Sarah i ca 15minuter.

Sen hämtade vi upp flickorna och åkte och hälsade på Daniel i Marsliden.

Tilde var lite ledsen över att måsta lämna Saxnäs men nångång måste vi ju åka.

Då vi varit där i 15 minuter började vi vår resa mot Litsjöforsen, där middagen skulle intas.

Men Marslidens grusväg var överraskande hal så efter några sladdar hit och dit och snurr så stannade vi slutligen halvt i diket med punktering och strömlös bil.

Carina hanterade situationen exemplariskt, jag var grymt imponerad, trodde verkligen inte att det skulle sluta så bra som det gjorde.

Vi ringde efter räddaren i nöden (Daniel Andersson) och fick upp bilen, bytte däck till ett sommardäck och fortsatte resan mot Litsjöforsen.

Då vi hämtat oss från chocken säger Tilde:

-Jag ska aldrig bli ledsen igen...

Vi undrade hur hon menade och hon förklarade:
-Jo jag behövde inte bli ledsen över att jag inte fick stanna i Saxnäs för det händer alltid så mycket spännande med mamma och Carina!! 

Efter lite mat i magen var vi redo att fortsätta den extremt långsamma resan hemåt...
Fy satan vad vi var tvungna att köra sakta!!!
Carinas kroppsspråk på Statoil visar ganska tydligt hur less vi var..