Dom jublade och sen dess har jag inte sett till dom, så här sitter en orolig mamma med magonta och tänker på alla hemskheter som kan hända dom. Det gör ju visserligen inte saken bättre att plåga mig själv på det viset med en massa tankar och funderingar men jag kan inte hjälpa det!! Jag är, sedan jag fick barn, ett riktigt nervvrak... kommer bergis måsta läggas in på psyket när dom är i tonåren.
Jaja om jag får hem dom ikväll så ska vi iaf elda upp julgranen och grilla korv, det får bli mitt fredagsnöje!!
2 kommentarer:
ja,navelsträngen måste klippas nån gång. let them go....
Jooo men det är svårt för en hönsmamma som jag...
Skicka en kommentar